Besvikelse.

Besvikelse.

Detta ord ka tynga en person så mycket. Just nu, känner jag ordets tyngd över mig. Ordet, som brukar vara en dygd, känns idag tungt. Jag har misslyckats.

Jag funderar,

Är jag från dalarna?

Är jag från Ludvika?

Nej, jag är ju inte det, men jag har misslyckats ändå. Dagens säkra kort, med timmar av strul och smörj, förvandlades till en sprucken mobilskärm och fläskkotlett med bea på det ödsliga studentrummet. Besvikelsen kan inte beskrivas i ord. 

Istället för en fantastisk natt tar jag nu en lång men plågsam gråtrunk, och funderar över livet samtidigt som jag klämmer i mig en fantastisk fläskkotlett med överdrivet mycket bea. Varför händer detta mig, funderar jag. Varför händer detta just mig. Mina tankar letar sig runt i det tomma mörkret, men hittar inget svar. Istället för att fortsätta fundera återgår jag till runken, som ger en promille av tröst i ensamheten. 

I detta ögonblick känner jag en enorm besvikelsen, av att istället för att fått till det, tappat mobilen i marken och spruckit skärmen, tagit en gråtrunk och käkat flsäkotlett mitt i natten. Dagens lärdom blir därför, omedveten om framriden: Köp för fan mer fläskkotletter om det är extrapris!

En arg jävla pastorjävel

Er allas präst is back. 

Han sitter och äter lite släskkotlett och bea-sås tillsammans med klyftpotatis. Inte illa.

Inte illa alls.

Men som reglerna är på den här bloggen. 

Man måste vara full för att få skriva.

Jag är full.

Jag var på krogen.

Jag är ensam.

Men det är inte poängen, min kväll var aldrig meningen att sluta lyckligt. Jag hade ju kotletterna hemma.

Nej kvällen gick ut på att Pastorn skulle få till det. Men han sumpade det.

Han är fan sämst. 

Han hade öppet mål, men drog ändå en tåpaj i trävirket. 

Illa.

Er käre präst då?

Han lär väl ha fått något kan man tycka.

Icke sa nicke. 

Raggade på fel brud, hon hade visst kille. Inte bra.

Nej livet kan ibland göra så att livet känns...annorlunda. 

Men jag vet vad man kan göra då.

Man kan ta en stund för sig själv.

Dra en runk. 

Sen är allt som det ska igen.

/Er käre Präst af Ugglas.

Ja, jag kom ju då alltså hem själv. TJejer är ett förädiskt släkte. SKitsamma. Jag pallar inte bry mig. Jag kunde ha slagit ner killen, men jag pallade inte, varför göra det när jag ändå inte bryr mig om tjejen. Det är som det är.

Nej fy fan, jag hatar att vara depp, men nu är jag fan det. Fy fan. Kuken kan skära upp sin fyllning och rensa sig själv. Jag bryr mig inte just nu. Fy fan. Men inte långt kvar till julen. Ett välbehövligt jullov med god mat och familjen. Men innan det ska vi ha nya fester och nya brudar. Men just nu kan jag bara säga.

Fy fan.

De e röva

De e fittigt

Kuken är stor. Men ändå så liten.

/En besviken Präst som ändå har hakan högt.

Sällan hade sängen känts så mjuk och så inbjudande. Han fantiserade om en muk beröring av den kvinna han sedan länge åtrått, men känslan av ensamhet hade tyvärr infunnit sig - och var där för att stanna.

Existentiella frågor plågade den unge mannen, som trots sitt stenhårda yttre trots allt var en riktig mjukis. När allt verkade som mörkast gick ett ljus upp för honom. Tilll slut hade han funnit Sanningen:

Kuken är stor.

Amen.

Idag, fredag, har varit en bra dag. Det har varit en dag med glädje och en dag men lycka. Hur kan jag då påstå detta? Jo kvällen har varit fylld med fylla, bärs och brudar. Då är det oftast en bra kväll. Men kvällen har också gett en djupare insikt i livet och en större förståelse för det fantastiska runt om oss. Det vi ska värna om och det vi ska bevara. Att uppskatta de små sakerna i livet, som att då och då och d å få ligga (ping prästen idag, hoppas jag) är bland det finaste som finns. Mer detaljer om detta behövs inte.

Nog om ikväll, imorrn är en nya dag med nya lärdomar

och fler inspirationer.

Avslutningsvis måste jag tacka för mig och njuta av att jag äntligen blivit av med blogg-oskulden.

Din trogne Pastor