Hej mina ärade anteckningar. Jag ville bara titta förbi såhär på kvällskvisten och berätta en historia som kommer från en människa född i de djupa skogarna från Dalarna. 

Det jag vill säga är att, alkohol i en lagom mängd, det är en dygd. En dygd som få människor lär sig använda på rätt sätt. Med andra ord, de får inte ligga. 

Uppenbarligen har jag använt denna dygd på fel sätt idag, eftersom att jag sitter här med dig istället för en tjej. Det där rimmar ju nästan, bara det är fantastiskt. 

I alla fall, jag sitter här på min nya, svarta och underbart välgjorda datorstol som jag köpte på den fantastiska affären IKEA idag. Och när jag sitter här, på denna utomordentliga stol. Det är då funderingen slår mig. 

Vad innebär det att vara full.

För att svara på den frågan behöver man ju faktiskt vara, just det, full.

Därför kvalificerar jag mig för det kriteriet direkt. Jag är faktiskt, full. 

/Munkens kompis, alias Profteten från Ludvika, Prästen från Dalarna, kungen från Sverige.

Jadu. Licvet är em dkipare fr¨ga än vad livet egentligen är. 

RTyvärr har jag inte mycketm er att säga än att rubriken talar sanning. Ja. så Är det.

Hej min blogg, jag är vän med min blogg och alla ni som läser, jag älskar er. Jag älskar Munken, jag älskar Joel, jag älskar Danne, Adrian, Lucas, Markus och alla ni andra som läser. Ni är mina läsare, mina vänner, mina allt. 

Jag äter ingenting den här gången, fast jag är full. Senast jag var full åt jag knäckebröd med ketchup, andra gången jag var full så blödde jag näsblod. Men det är andra historier. 

Nu ska jag berätta om dagen, den värdelösa dagen. Som slutade på ett värdelöst sätt.

Jag misslyckades.

Jag är ett failure.

Jag är från Dalarna.

Jag är från Ludvika.

Så det är ju som det ska.

Ni kanske tänker, vad menar han?

Men i Ludvika misslycjkas man, och reser sig, och misslyckas igen. 

Så är livet för en från Ludvika. Ni ska jag spy lite till. 

Tack för mig, love u all!

/Prästen (munkens kompis).